Mitt namn är Erika Sigvardsdotter, och jag är doktorand vid Kulturgeografiska institutionene vid Uppsala Universitet. Jag påbörjade mina forskarstudier 2007, och har sedan dess jobbat med ett forskningsprojekt som handlar om papperslösa och papperslöshet i Sverige. Ett av forskningens temaområden är papperslösas tillgång till sjukvård. Den 8 juni 2012 försvarar jag min avhandling Presenting the Absent – An account of undocumentedness in Sweden. Trots att avhandlingen behandlar ett fenomen i Sverige som dessutom är ett aktuellt ämne i debatten, har jag valt att skriva på engelska. Avhandlingen innehåller dock en väl tilltagen svensk sammanfattning. Nedan presenterar jag kort vad avhandlingen handlar om.

Papperslösa är en benämning på personer som befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd. Ibland, och av vissa, kallas de gömda, gömda flyktingar, tillståndslösa, illegala eller irreguljära. Att vara papperslös är inte brottsligt men innebär att man är utvisningsbar – om myndigheterna upptäcker och identifierar en riskerar man att bli satt i förvar och så småningom deporterad. Papperslösa har inget personnummer eller annat ID nummer och är på så sätt officiellt inte närvarande i Sverige; de finns inte registrerade någonstans och de har ingen identitet som är användbar i det svenska samhället. Vadhelst som kräver identifikation – att hyra en film, att åka tåg, hämta ut ett paket på posten, hyra en lägenhet – blir närapå omöjligt och man blir helt hänvisad till den svarta eller informella marknaden. Sverige utmärker sig i detta, då personnummer ofta används som identifikation – oftare än i de flesta andra länder – och svårigheten med att inte ha en officiell identitet blir tydligare.

Det övergripande syfte som från början drivit det här forskningsprojektet var att utforska relationen mellan den svenska staten och dess papperslösa befolkning. Formellt kan en sådan relation inte existera, då papperslösa inte har någon digital identitet som motsvarar dem i folkbokföringen eller i något annat register. Likväl är papperslösa personer lika närvarande kroppsligen som vem som helst annan, och deras blotta fysiska närvaro tvingar fram en relation och ett förhållningssätt.

Att vara papperslös innebär att ingå i en kategori med etiketten ’papperslös’. Det är en kategorisering som tar sin utgångpunkt i staten. Således är definitionen av ’papperslös’ också beroende av hur man definierar staten. Man kan se papperslöshet som ett resultat av lagstiftning och administration, eller som något som produceras och reproduceras i praktiken i mötet mellan statens anställda och papperslösa själva. Den första delen av mitt forskningsprojekt fokuserar på hur kategorin papperslös formas och produceras och inkluderar båda dessa synsätt. Vård för papperslösa har under de senaste åren blivit en brännande politisk fråga, och jag har använt sjukvården som exempelsektor för att kunna zooma in på de specifika mekanismer och praktiker som formar papperslösheten i Sverige, samt vad den får för konsekvenser för papperslösa såväl som för vårdpersonal. Bortom de praktiska, ekonomiska och sociala problem som uppstår i papperslösas vardag, har papperslösheten politiska och existentiella konsekvenser för den som befinner sig i denna situation. Dessa aspekter ligger i fokus i avhandlingens andra del.



%d bloggers like this: